Bögarna på berget

Nej, det övergår verkligen mitt förstånd hur någon kan tycka att Brokeback Mountain är en bra film. Är det för att den handlar om homosexualitet och att det är helt fel att tycka att en film om det är dåligt? Jag tycker verkligen inte att det är något dåligt med en film om två män i ett kofösarmachosamhälle som förstås gör vad de kan för att dölja det de knappt kan erkänna för sig själva. Inga glitter- och skandalbögar här inte, vilket säkert är trevligt för alla dem som kanske hellre identifierar sig med någon lite... hm, lantligare. Jag tycker bara inte om den här filmen. Filmtipsade den (2:a) och det var idel fyror och femmor. Filmjäveln kommer antagligen att vinna en massa Oscars och då får man höra den där gitarrtrudelutten vareviga gång nån ska upp och ta emot ett pris.

Eftersom jag är en snäll person tänker jag ge den ett par plus.
+ Heath Ledger är skitbra som tyst machoman som måste tampas med det faktum att han faktiskt är bög (eller i varje fall att han ägnat sig åt relaterade fysiska aktiviteter). Grymt skådespelat, även om det störde mig mycket till en början att han uppenbarligen övat på replikerna genom att härma gamlingen i Jurtjyrkogården.
+ Mycket fina miljöer och bra foto. Men får helt klart lust att dra ut och fiska. Ja, inte som de två brukade "fiska" förstås, men ändå.

Det var det. Vad handlar filmen egentligen om? En kärlekshistoria, har jag hört. Men det gör den ju inte! Det enda jag är övertygad om är att de tycker bögsex är helt fantastiskt och det är den enda anledningen till att de fortsätter plåga varandra i över tjugo år. För inte finns det precis nånting annat mellan dem. Det syns verkligen ingenstans att de skulle älska varann, jag tycker inte det. Det är inte förrän den sista kvarten då man får följa Ennis när han sörjer, då finns det nånting annat i hans person som nästan känns lite gripande. Men var fanns det under de två första timmarna av filmen?

Jag vet faktiskt inte riktigt vad det är som är problemet. Kanske är det det att den här så kallade kärlekshistorien har sin början i att klängrankan Jack börjar hänga på Ennis helt oförhappandes. Jag såg inga inviter. Inga blickar från Ennis sida, ingen spänning, ingenting. Det är bara Jack som driver på hela tiden, nästan våldför sig. Fortsätter dessutom hela filmen igenom att vara en klängranka. Åren går, fruar och barn likaså (på några sekunder! fort ska det gå!), men nej, minsann, klängrankan Jack har jag längtat efter! Här ska knullas! Vafan?

Eller det kanske inte alls är meningen att det ska föreställa en kärlekshistoria? Syftet är kanske att vi som aldrig någonsin kommer att kunna uppleva bögsex av praktiska, tekniska eller andra skäl ska vara avundsjuka för att det ju tydligen är så jävla fantastiskt. Det var ungefär så jag upplevde den här filmen.

Det övergår mitt förstånd.