Första bokningen

Stärkt av lite vin och The Captain, så har jag till helgen bestämt mig för följande filmer: Nånting måste gå sönder, Nothing bad can happen, Jodorowsky's Dune, Floating skyscrapers, Termitaria och The zero theorem. Ska bli mycket spännande!

Och det mest spännande är givetvis hur jag ska lyckas vara på Chalmers imorgon klockan tio och dessutom ha hunnit hämta ut alla biljetter före det! Jag känner mig extremt illa förberedd, så det bästa brukar vara att bara kasta sig in i det och ta det som det kommer.

Dags igen, alltså!

Sitter nu och tittar -för första gången- igenom programmet för 2014 års filmfestival. Det har varit för mycket arbete och andra distraktioner i vägen för att jag till fullo skulle ha kunnat engagera mig i detta tidigare. Dock har jag, precis som tidigare, tagit semester under filmfestivalveckan. Det jag sett så långt är att Ralph Fiennes är på plats. Att få se eller träffa denna storhet hade ju varit helt fantastiskt.

Jag har ingen aning om vad jag ska se. Ska jag vara helt ärlig, så känns det just nu lite jobbigt att jag måste lämna mitt varma hem och åka in till kalla, hemska Göteborg för att se på film. Känns inte alls bra! Men jag vet att så fort man sett invigningsintrot för första gången, så är man fast sen.

För att komma med lite kritik, så tycker jag rent spontant att det är synd att de i år övergett dagspasset, då det ju var biljetten till diverse filmer som man annars aldrig skulle se. Jag hoppas att det inte blir så att alla "bra" filmer är slutsålda och att resten blir lite halvfyllda, om ens det. I värsta fall kan biosalonger gapa tomma.

Det där med "bra" filmer är för övrigt något som man inte ska lita på under en filmfestival. Man vet helt enkelt inte vad som är bra! Massa märkliga filmer brukar vara slutsålda nästan från början, men jag kan inte komma ihåg att jag i efterhand någonsin hört talas om någon av de filmerna.

Filmåret inleds

Snart är det dags igen för min filmsemester på Göteborg International Film Festival! Det får bli min inledning på filmåret 2013, för i övrigt har jag inte ansträngt mig alls. Jag har inte ens sett The Hobbit ännu. Lördag och söndag ska bjuda på minst åtta filmer, övriga dagar har jag inte ens kollat upp vad som visas ännu. Det får bli lite överraskning, som det alltid blir när man är ute i sista stund med att kolla upp saker och ting.

Uppehåll

Senaste tre eller fyra dagarna har vi fått till nästan hundra procent njuta av det de kallar "uppehåll". Lite regn och lite snö hann slinka in, men det var så lite så det räknas inte om man bor i Västra Götaland. En fantastisk dag att spendera utomhus. Krattandes löv och annat skoj.

Faktum är att det faktiskt var jättehärligt att kratta löv i tre timmar. Man hinner andas och tänka och skratta åt en katt som leker Billy the Kid i lövhögarna. Perfekt höstdag, med andra ord, och desto mer uppskattad eftersom de är så pass få.

Konsten att acceptera en regnig semester

Jag har nu haft semester i snart två och en halv vecka. Idag var den tredje dagen med sommarväder. Jag menar då inte sommarväder Västragötalandsstil, utan riktigt sommarväder. Sol, värme, svett, glass. Det var härligt idag.

Men. Störde det mig inte litegrann att jag idag inte kunde med att sätta mig framför Wiin och spela Skyward Sword, som jag gjort ett antal timmar de senaste dagarna? Jag hade ju precis kommit in i det igen efter en längre bortavaro och har precis fått upp det där suget efter att spela mer, klara mer! Ok, det störde mig lite. Jag hade hunnit acceptera att semestern antagligen kommer att regna bort och att jag gör bäst i att grotta ner mig i något som jag annars sällan har ro till.

Men igen. Det gäller ju att kunna ställa om sig snabbt till rådande förhållanden, annars får man garanterat en usel semester. Kanske till och med ett uselt liv? Tur att jag är bra på inte deppa så mycket.

Goda minnen

I vanlig ordning skriver jag ju i princip bara filmfestivalsrelaterade saker. Anledningen till detta mittemellaninlägg är att jag först idag (!) på Filmtipset betygsatt de filmer jag såg i våras. Det slutade på totalt 19 st, om jag nu inte glömt någon. Tack vare min metikulösa bokföring av vad jag sett, med betyg och allt, tror jag dock att jag har bra koll och inget missat. I'm such a nerd.

Filmerna som, när jag nu påmindes om dem på nytt, fortfarande kommer tillbaka med full kraft och får mig att åter fnissa eller förfäras, är exempelvis kortfilmen Nudisten och det finska dramat Last Cowboy Standing. Även Brotherhood, som handlar om två nazister som upptäcker äkta "broderskärlek", hänger kvar med eftersmak. Blir nu givetvis sugen på nästa års festival, så det är nog dags att lägga in en semesteransökan!

I våras blev det inte så hemskt många filmer, vilket ju berodde dels på mitt utdragna Londonbesök, dels på att jag började jobba igen den 6 februari när det fortfarande var tre dagar kvar av festivalen. Av princip forsätter jag inte se filmer på festivalen efter dylika avbrott, eftersom det bryter filmförtrollningen. Jag hade hursomhelst det sena passet och såg den ungerska science fiction-filmen Transmission på Stadsbiblioteket innan jag pallrade mig iväg till kontoret. Mycket ljuva minnen av just denna lördag kom tillbaka med full kraft när jag såg detta datum i festivalens programtidning, eftersom jag efter jobbet åkte till Frölunda och återförenades med Kärleken. Och nu, dryga åtta månader senare, sitter vi här i vårt fantastiska hem ute på landet.

Finns ingen festival som kan slå det.

Dag fyra

Av skäl som icke behöver förklaras orkade jag inte upp ens till lunchvisningen. Istället lyckades jag ta mig ner vid ettiden för att titta lite på Magic Bullet, en 55-timmarskavalkad av samtliga scener som klippts bort av den svenska censuren sen ca 30-talet. Det börjades klippas redan innan, men det bortklippta materialet förstördes på den tiden. Men här får man alltså en chans att se det som vi inte fick se men som ändå bevarats. Klippen visas i kronologisk ordning och jag kom in vid -79. Scenerna bestod just idag av mycket slagsmål med komiska inslag (den troliga anledningen till att de inte godkändes, för våld ska ju inte vara roligt) samt en hel del porr, även den med vissa komiska inslag. 70-talsporr är inte vackert så det räckte med en dryg halvtimme, sen gav jag mig vidare för att se en riktig film istället.

The Investigator (A Nyomozó) handlar om den mycket tystlåtne och kontrollerade Tibor, som jobbar på patologiska avdelningen på ett sjukhus. Hans mamma håller på att dö i benmärgscancer, men kan räddas av en operation i Sverige. Han har inte råd med det, men så dyker en tillfällighet upp: en mystisk man ber honom utföra ett mord. Snart slungas publiken in i ett moraliskt dilemma som huvudrollen egentligen känns obrydd inför. Storyn är påhittig och intressant, den varvas med lite inslag där Tibors samvete talar till honom genom scener med de andra inblandade. Vad som egentligen händer i verkligheten eller bara i hans huvud är svårt att avgöra, men egentligen inte viktigt. Spännande och välgjort. Tyvärr råkade jag somna till lite även här...

Sen avvek jag till vanlig SF Bio och såg Clint Eastwoods Changeling. Den är mycket välgjord, han är en duktig regissör. Angelina Jolie är faktiskt bra i den här filmen, det är väldigt sällan hon väljer filmer där man får se hennes skådespelartalanger och inte bara hennes yttre behag. Här är det dock bara talang som är på tapeten för hon är inte vacker att se på, inte om man gillar den yppiga varianten av henne i alla fall. Hon är så benig att man ser varenda ådra på armarna och vaderna ser ut som min farmors brukade göra. Ansiktet är dock fortfarande fint, så de scener där hon inte har gråtit (för de är många) är hon vacker. Man förfäras över många saker i filmen, alltså inte bara Angelinas stickben. Polisens totala inkompetens är verkligen förfärande och att veta att detta faktiskt har hänt på riktigt får en att stöna uppgivet varenda gång den ansvarige för fallet Capt J. J. Jones (spelad av Jeffrey Donovan) dyker upp i bild.

Till sena visningen på Draken gick vi ett gäng för att se Sauna, en skräckfilm som utspelas år 1595, då en rysk-finsk delegation ska dra upp den nya gränsen efter det långvariga kriget, bland dessa de två bröderna Knut och Erik, ett råskinn som i kriget dödat 73 människor. Även Knut får ett liv på sitt samvete då han låser in en ung flicka i en jordkällare för att rädda henne, dock återvänder ingen för att släppa ut henne och hon går en ond död till mötes. Efter att ha färdats efter en missvisande kompass en lång tid, anländer de till en by där det finns en bastu som sägs tvätta bort alla ens synder, och i den byn bor exakt 73 invånare. Den här filmen var så jävla läskig och så välgjord. Hjälp. Jag viskade Minä tässä åt de andra och de gjorde nästan på sig.