tisdag, mars 28, 2006
Räkna med mord
Nu har jag precis tittat färdigt på Iskallt mord med Sandra Bullock, som trean visat för andra gången på typ två veckor. Det nya stående inslaget! Hur som helst, den var ju inget vidare. Men! Det lustiga var att det svenska namnet -som även jag klagat på trots att jag inte ens hade sett filmen- nästan var bättre än originalnamnet. Murder by Numbers? Det hade ju varit ett hyfsat bra namn på en thriller, om det faktiskt hade haft nåt med filmen att göra. Det hade det inte. Alltså innebär det att Iskallt mord faktiskt är en bättre titel.
onsdag, mars 22, 2006
Zombies först, Jesus sen
Nu känner jag mig rätt mycket bättre än tidigare idag! Trött, men inte för att jag segat och tyckt att jag varit värdo, utan för att jag promenerat i superfart, träffat en vän, sett film och ätit gott. Då blir man mer bra-trött. Det är konstigt att det ska vara så jobbigt att ta sig iväg ibland, allt känns ju mycket bättre sen. Och det är uppfriskande med lite girly-giggles innan filmen i biomörkret, sådär fjantigt som det bara blir när man utbyter historier om hur pinigt mycket man gjort bort sig i helgen.
Sen var det också en snygg zombie som gick omkring hemma och nafsade, det var roligt.
Mindre rolig var kanske Pasolinis Matteusevangeliet, som i och för sig inte var dålig, men... mja. Nja. Jag vet inte. Den var väl inte så himla speciell, kanske. Det speciella bestod väl i att den är filmad enbart med handhållen kamera och med amatörer i rollerna. Och det betyder inte att den var bra för det.
Sen var det också en snygg zombie som gick omkring hemma och nafsade, det var roligt.
Mindre rolig var kanske Pasolinis Matteusevangeliet, som i och för sig inte var dålig, men... mja. Nja. Jag vet inte. Den var väl inte så himla speciell, kanske. Det speciella bestod väl i att den är filmad enbart med handhållen kamera och med amatörer i rollerna. Och det betyder inte att den var bra för det.
tisdag, mars 21, 2006
onsdag, mars 15, 2006
måndag, mars 13, 2006
tisdag, mars 07, 2006
Filmpromenaden
Igår gick jag ut för att ta en promenad, men jag visste inte riktigt vartåt jag skulle bege mig. Man måste ju liksom gå någonstans. Jag bestämde mig för att gå ner till Hagabion och se vad de har på schemat den närmaste tiden. På vägen träffade jag film-Calle och spatserade sen vidare efter en stunds Oscarsprat och dylikt. På Hagabion visade det sig att de precis skulle visa en kortfilm och det var helt gratis! Vad glad jag blev! Jag satt i lillsalen och myste och såg sålunda på Aldrig som första gången! av Jonas Odell, som var mycket trevlig och välgjord. Den vann tydligen pris för bästa kortfilm i Berlin nu under filmfestivalen också.
Det var skoj med lite film. Jag kände mig spontankulturell och som om jag bodde i en filmmetropol där man kan gå in var som helst och få film serverat när man känner för det.
Det var skoj med lite film. Jag kände mig spontankulturell och som om jag bodde i en filmmetropol där man kan gå in var som helst och få film serverat när man känner för det.
måndag, mars 06, 2006
Oscar night
Efter att ha varit på trevlig visit hos Tommy och Li igår, tittade jag på de resterande två Oscarsfilmerna, Capote och Good Night, and Good Luck. Inte helt förvånande vann Philip Seymour Hoffman en Oscar för bästa manliga huvudroll. Filmen i sig var väl sådär. Helt ok, men inget man minns. Det stämmer egentligen ganska bra för samtliga nominerade filmer. George Clooneys Good Night, and Good Luck var bra och mycket trevlig att se på, men likt de andra lämnade den inget speciellt efter sig. Att Crash faktiskt ändå vann för bästa film förvånade mig, men det var ändå välförtjänt. Det är lite intressant att samtliga filmer är ganska smala och att alla utom München är inspelade utanför studiosystemet. Ingen av dem har tydligen varit någon större hit heller (i biljettintäkter räknat, alltså) och det sades att en skitfilm som Big Momma's House 2 redan spelat in mer pengar än samtliga fem filmer tillsammans. Om det sen stämmer vet jag inte, men hur som helst så höll de ju alla god kvalité och var intressanta på sitt sätt. Det var lite trist att jag inte hade sett en enda av de filmerna med nominerade för bästa kvinnliga huvudroll. Walk the line hade jag ju tänkt se ändå och Reese var väl bra i den, kan man anta, eftersom hon vann. Transamerica verkar också bra, den måste jag se när jag får tillfälle.
Det gick ju inte så bra för favorittippade Brokeback Mountain, men Ang Lee vann i alla fall för bästa regi. Att Clooney inte skulle ta det visste man ju eftersom han vann för bästa biroll i Syriana, men vad det verkade var han ändå galans kung eftersom han var med på ett hörn lite överallt. Det var en bra Oscarsgala, faktiskt. Den nye värden Jon Stewart var riktigt bra och rolig, inslagen var att jämföra med de på Billy Crystals tid och han har länge varit min favorit. Inledningen var helskön och hans halvspontana, sarkastiska sätt fungerade riktigt bra hela tiden. Jag gillade särskilt hans protest efter att Narnia vunnit pris för bästa make-up (vilket den helt klart var värd) mot Cinderella Man och Star Wars III, då han tyckte att Cinderella Man såklart borde ha vunnit, för tänk vilket svårt jobb det måste vara att få Russell Crowe att se ut som om han varit i slagsmål. Eh.
Förra årets gala var urtråkig, men det var inte så mycket Chris Rocks fel. Allt stressades igenom och alla blev bortspelade av orkestern efter de sedvanliga 30 sekunderna. Spelar ingen roll vad som händer, tiden ska hållas! I år var de lite generösare, men varnade ändå med en liten sketch i början där Tom Hanks blev omringad av en arg orkester och slutligen bedövad med en giftpil. Blev aldrig riktigt så illa, de var rätt snälla. Av den anledningen var det ett ännu större antiklimax när mottagarna av det allra största (och sista) priset för Bästa film blev bortspelade! Kunde de inte gett dem några extra sekunder? Det tyckte jag var väldigt dåligt. I övrigt var galan mycket trevlig att se på. Och alla var skitsnygga! Speciellt Uma Thurman. Till och med Salma Hayek, som aldrig varit nån favorit, var jättefin (de brukar ju annars vara så fula de där hollywoodstjärnorna, bra att de orkar skärpa sig åtminstone ibland). Undantaget var väl Jessica Alba, som var så försvinnande liten att hon såg ut att kunna trilla av pinn när som helst.
Det gick ju inte så bra för favorittippade Brokeback Mountain, men Ang Lee vann i alla fall för bästa regi. Att Clooney inte skulle ta det visste man ju eftersom han vann för bästa biroll i Syriana, men vad det verkade var han ändå galans kung eftersom han var med på ett hörn lite överallt. Det var en bra Oscarsgala, faktiskt. Den nye värden Jon Stewart var riktigt bra och rolig, inslagen var att jämföra med de på Billy Crystals tid och han har länge varit min favorit. Inledningen var helskön och hans halvspontana, sarkastiska sätt fungerade riktigt bra hela tiden. Jag gillade särskilt hans protest efter att Narnia vunnit pris för bästa make-up (vilket den helt klart var värd) mot Cinderella Man och Star Wars III, då han tyckte att Cinderella Man såklart borde ha vunnit, för tänk vilket svårt jobb det måste vara att få Russell Crowe att se ut som om han varit i slagsmål. Eh.
Förra årets gala var urtråkig, men det var inte så mycket Chris Rocks fel. Allt stressades igenom och alla blev bortspelade av orkestern efter de sedvanliga 30 sekunderna. Spelar ingen roll vad som händer, tiden ska hållas! I år var de lite generösare, men varnade ändå med en liten sketch i början där Tom Hanks blev omringad av en arg orkester och slutligen bedövad med en giftpil. Blev aldrig riktigt så illa, de var rätt snälla. Av den anledningen var det ett ännu större antiklimax när mottagarna av det allra största (och sista) priset för Bästa film blev bortspelade! Kunde de inte gett dem några extra sekunder? Det tyckte jag var väldigt dåligt. I övrigt var galan mycket trevlig att se på. Och alla var skitsnygga! Speciellt Uma Thurman. Till och med Salma Hayek, som aldrig varit nån favorit, var jättefin (de brukar ju annars vara så fula de där hollywoodstjärnorna, bra att de orkar skärpa sig åtminstone ibland). Undantaget var väl Jessica Alba, som var så försvinnande liten att hon såg ut att kunna trilla av pinn när som helst.
lördag, mars 04, 2006
Two to go!
Nu har jag även sett Crash, så i och med att vi såg München på bio för nån vecka sen, är det bara Capote och Good Night and Good Luck kvar att se innan Oscarsgalan på söndag. Vilken bra idé att ägna hela helgen åt att se alla filmerna som nominerats för Bästa film, det är så trist att se galan när man inte har sett någon alls och inte vet om att man borde bli upprörd när en dålig film tar hem en massa priser.
Jag tyckte om Crash, så om inte de resterande filmerna är bättre så kommer jag att hålla på den. Tyvärr hade den ju premiär redan i slutet av 2004 vilket är väldigt ostrategiskt om man försöker vinna en Oscar för 2005 års bästa film, men det är ju så det går till pga nomineringsprocedurer och annat. Det brukar dock inte vara en sån film som vinner, den är liksom för gammal för att folk ska klara av att komma ihåg den. Det här är inte heller den typ av film som lämnar ett längre bestående intryck, även om det känns som att den borde göra det.
Filmer som berättas ur många olika personers perspektiv brukar jag tycka om, om det är välberättat. Görs det dåligt, blir det bara rörigt och pretentiöst, men när det görs bra bidrar de många till synes ytliga berättelserna till en mycket mer nyanserad bild än om motsvarande historia berättats på traditionellt vis. Jag tycker om det. Här följer vi ett flertal personer under ett dygn som på olika sätt påverkas av val de gjort, och dessa val i sin tur är olika skildringar av vardagsrasism i ett cyniskt Los Angeles. I början känns det lite väl påmålat, men de snabba växlingarna mellan berättelserna gör ändå sitt för att ge det realistiska intryck de försöker förmedla. Det funkar för det mesta, ett och annat overkill smyger sig in här och där, men det kan man ta. Det blir inte för smörigt, inte för sentimentalt. Det blir inte lyckligt och fint och bra mot slutet, det är den största behållningen. Det bara fortsätter.
Jag tyckte om Crash, så om inte de resterande filmerna är bättre så kommer jag att hålla på den. Tyvärr hade den ju premiär redan i slutet av 2004 vilket är väldigt ostrategiskt om man försöker vinna en Oscar för 2005 års bästa film, men det är ju så det går till pga nomineringsprocedurer och annat. Det brukar dock inte vara en sån film som vinner, den är liksom för gammal för att folk ska klara av att komma ihåg den. Det här är inte heller den typ av film som lämnar ett längre bestående intryck, även om det känns som att den borde göra det.
Filmer som berättas ur många olika personers perspektiv brukar jag tycka om, om det är välberättat. Görs det dåligt, blir det bara rörigt och pretentiöst, men när det görs bra bidrar de många till synes ytliga berättelserna till en mycket mer nyanserad bild än om motsvarande historia berättats på traditionellt vis. Jag tycker om det. Här följer vi ett flertal personer under ett dygn som på olika sätt påverkas av val de gjort, och dessa val i sin tur är olika skildringar av vardagsrasism i ett cyniskt Los Angeles. I början känns det lite väl påmålat, men de snabba växlingarna mellan berättelserna gör ändå sitt för att ge det realistiska intryck de försöker förmedla. Det funkar för det mesta, ett och annat overkill smyger sig in här och där, men det kan man ta. Det blir inte för smörigt, inte för sentimentalt. Det blir inte lyckligt och fint och bra mot slutet, det är den största behållningen. Det bara fortsätter.
Bögarna på berget
Nej, det övergår verkligen mitt förstånd hur någon kan tycka att Brokeback Mountain är en bra film. Är det för att den handlar om homosexualitet och att det är helt fel att tycka att en film om det är dåligt? Jag tycker verkligen inte att det är något dåligt med en film om två män i ett kofösarmachosamhälle som förstås gör vad de kan för att dölja det de knappt kan erkänna för sig själva. Inga glitter- och skandalbögar här inte, vilket säkert är trevligt för alla dem som kanske hellre identifierar sig med någon lite... hm, lantligare. Jag tycker bara inte om den här filmen. Filmtipsade den (2:a) och det var idel fyror och femmor. Filmjäveln kommer antagligen att vinna en massa Oscars och då får man höra den där gitarrtrudelutten vareviga gång nån ska upp och ta emot ett pris.
Eftersom jag är en snäll person tänker jag ge den ett par plus.
+ Heath Ledger är skitbra som tyst machoman som måste tampas med det faktum att han faktiskt är bög (eller i varje fall att han ägnat sig åt relaterade fysiska aktiviteter). Grymt skådespelat, även om det störde mig mycket till en början att han uppenbarligen övat på replikerna genom att härma gamlingen i Jurtjyrkogården.
+ Mycket fina miljöer och bra foto. Men får helt klart lust att dra ut och fiska. Ja, inte som de två brukade "fiska" förstås, men ändå.
Det var det. Vad handlar filmen egentligen om? En kärlekshistoria, har jag hört. Men det gör den ju inte! Det enda jag är övertygad om är att de tycker bögsex är helt fantastiskt och det är den enda anledningen till att de fortsätter plåga varandra i över tjugo år. För inte finns det precis nånting annat mellan dem. Det syns verkligen ingenstans att de skulle älska varann, jag tycker inte det. Det är inte förrän den sista kvarten då man får följa Ennis när han sörjer, då finns det nånting annat i hans person som nästan känns lite gripande. Men var fanns det under de två första timmarna av filmen?
Jag vet faktiskt inte riktigt vad det är som är problemet. Kanske är det det att den här så kallade kärlekshistorien har sin början i att klängrankan Jack börjar hänga på Ennis helt oförhappandes. Jag såg inga inviter. Inga blickar från Ennis sida, ingen spänning, ingenting. Det är bara Jack som driver på hela tiden, nästan våldför sig. Fortsätter dessutom hela filmen igenom att vara en klängranka. Åren går, fruar och barn likaså (på några sekunder! fort ska det gå!), men nej, minsann, klängrankan Jack har jag längtat efter! Här ska knullas! Vafan?
Eller det kanske inte alls är meningen att det ska föreställa en kärlekshistoria? Syftet är kanske att vi som aldrig någonsin kommer att kunna uppleva bögsex av praktiska, tekniska eller andra skäl ska vara avundsjuka för att det ju tydligen är så jävla fantastiskt. Det var ungefär så jag upplevde den här filmen.
Det övergår mitt förstånd.
Eftersom jag är en snäll person tänker jag ge den ett par plus.
+ Heath Ledger är skitbra som tyst machoman som måste tampas med det faktum att han faktiskt är bög (eller i varje fall att han ägnat sig åt relaterade fysiska aktiviteter). Grymt skådespelat, även om det störde mig mycket till en början att han uppenbarligen övat på replikerna genom att härma gamlingen i Jurtjyrkogården.
+ Mycket fina miljöer och bra foto. Men får helt klart lust att dra ut och fiska. Ja, inte som de två brukade "fiska" förstås, men ändå.
Det var det. Vad handlar filmen egentligen om? En kärlekshistoria, har jag hört. Men det gör den ju inte! Det enda jag är övertygad om är att de tycker bögsex är helt fantastiskt och det är den enda anledningen till att de fortsätter plåga varandra i över tjugo år. För inte finns det precis nånting annat mellan dem. Det syns verkligen ingenstans att de skulle älska varann, jag tycker inte det. Det är inte förrän den sista kvarten då man får följa Ennis när han sörjer, då finns det nånting annat i hans person som nästan känns lite gripande. Men var fanns det under de två första timmarna av filmen?
Jag vet faktiskt inte riktigt vad det är som är problemet. Kanske är det det att den här så kallade kärlekshistorien har sin början i att klängrankan Jack börjar hänga på Ennis helt oförhappandes. Jag såg inga inviter. Inga blickar från Ennis sida, ingen spänning, ingenting. Det är bara Jack som driver på hela tiden, nästan våldför sig. Fortsätter dessutom hela filmen igenom att vara en klängranka. Åren går, fruar och barn likaså (på några sekunder! fort ska det gå!), men nej, minsann, klängrankan Jack har jag längtat efter! Här ska knullas! Vafan?
Eller det kanske inte alls är meningen att det ska föreställa en kärlekshistoria? Syftet är kanske att vi som aldrig någonsin kommer att kunna uppleva bögsex av praktiska, tekniska eller andra skäl ska vara avundsjuka för att det ju tydligen är så jävla fantastiskt. Det var ungefär så jag upplevde den här filmen.
Det övergår mitt förstånd.
fredag, mars 03, 2006
Rysk angst vs amerikanskt nånting
Det är lite pinsamt att jag inte lyckades hålla mig vaken genom hela Stalker, utan somnade gott nån timma in i filmen. Mitt försvar lyder att 2,5 timmar ryskt svårmod är svårt att smälta när man just ätit och ligger i en mjuk soffa. Jag fick se om lite eftersom jag varit alldeles för okoncentrerad, så det blev väl sådär tre timmar i slutändan. Jag tyckte den var bra och väldigt, väldigt fin. Vilket foto! Underhållningsvärdet i poetisk angst är dock lite svårt att bedöma, men det är väldigt trevligt att ha sett den till slut. Kanske passerade den pretentiöströskeln med ett trappsteg eller två, men det gör då inget.
Jag tyckte om att det var ganska fritt för tolkningar. Om det fanns en enkel väg till lycka, skulle man ta den då eller är målet inget värt om man inte fått kämpa för att nå det? Är det att förnedra sig att vilja göra det lätt för sig? Förut ställda frågor, men det blev lite intressantare av det faktum att man inte själv får välja vad det är som gör en lycklig. Rummet uppfyller bara ens innersta önskan och det är ju ingen garanti att det gör någon lyckligare. Eller vill man verkligen veta? Som mannen de berättade om, han som gick in för att rädda sin brors liv men inte fick något annat än en massa pengar och sedan hängde sig av samvetskval. Så det kan gå. Hursomhelst så var det en gripande film, även om den var lite mastig.
För att balansera dagens filmtyngder lite tittade jag sen på Not another teen movie, som gick på ZTV. Jag tyckte den var ganska rolig. Slut recension.
Jag tyckte om att det var ganska fritt för tolkningar. Om det fanns en enkel väg till lycka, skulle man ta den då eller är målet inget värt om man inte fått kämpa för att nå det? Är det att förnedra sig att vilja göra det lätt för sig? Förut ställda frågor, men det blev lite intressantare av det faktum att man inte själv får välja vad det är som gör en lycklig. Rummet uppfyller bara ens innersta önskan och det är ju ingen garanti att det gör någon lyckligare. Eller vill man verkligen veta? Som mannen de berättade om, han som gick in för att rädda sin brors liv men inte fick något annat än en massa pengar och sedan hängde sig av samvetskval. Så det kan gå. Hursomhelst så var det en gripande film, även om den var lite mastig.
För att balansera dagens filmtyngder lite tittade jag sen på Not another teen movie, som gick på ZTV. Jag tyckte den var ganska rolig. Slut recension.
torsdag, mars 02, 2006
Bra karaoke och dålig tv
Nu har jag för första gången i mitt liv sjungit karaoke! Jag varken kräktes eller blev utbuad, så det får man väl räkna som en lyckad erfarenhet. Alla vågade sjunga och ingen sjöng dåligt (hur jag själv sjöng har jag ingen aning om, men det kanske är bättre att inget veta), men i jämförelse med den fulla flickan som skrålade löst lite halvhjärtat med drink i hand lät allt som honungsröster. Bra initiativ från lillasysterhållet och det ska vi göra om! Givet.
Sitter och funderar över vad jag ska se för film. Lutar lite åt Tarkovskijs Stalker, som jag konstigt nog fortfarande inte fått i mig. Den får det nog bli. Och som vi ju redan konstaterat finns det ingen risk att man råkar missa nånting bra på tv heller, direkt. Dag upp och dag ner är det bara skit, i princip. Tänker härmed kopiera in hela Fetjockes tv-kolumnsrecension från Filmtipset, eftersom det var ungefär nästan precis vad jag också tänkte. Bortsett från att jag till skillnad från Fetjocke är värsta sportskallen och tyckte det var kul med OS.
Jag är bitter. Jag trodde att det var över nu och att jag skulle få tillbaka min tv. Efter flera veckors lidande, med anorektiska hurtbullar över hela rutan, hade jag hoppats på andra bullar. Lite kompensation för de själsliga sår jag åsamkats. Och vad händer? Inget. Eller nästan inget. Se bara:
Måndag
06:20 i TV4 Plus visas Sten Stensson kommer till stan. Allt är fel: tiden, kanalen, regissören, antalet gånger filmen sänts senaste halvåret...
En förlorad dag i Tv-Sverige.
Tisdag.
Idag är det fest, för idag sänds två bra filmer. Dock inte av TV4 Plus, som upprätthåller sin image som tv-tablåns gryningslavemang. Nog ordat om detta.
Den Första Statliga Kommunistkanalen glädjer oss klockan 14:25 genom att sända Kalle på Spången, en riktig gammal klassiker, där huvudpersonen är skåning, fet som ett hus och dessutom gästgivare. Vad mer kan man kräva av en film? Kanske att Bullan Weijden medverkar? En kaloriorienterad film av bästa snitt!
Klockan 21:00 sänder Tredje Kommersiella Skvalkanalen en film, vars enda intressanta aspekt är titelöversättningen. I original heter den Murder By Numbers, som även stavas Murd3r 8y Num8ers. På finska heter den Numeromurha - nästan samma sak. I Tyskland heter den Mord nach Plan, i Spanien Asesinato... 1-2-3, i Brasilien Cálculo Mortal. Den italienska titeln följer samma mönster: Formula per un delitto; om man tänker sig att delitto är samma ord som engelskans delete, så blir det glasklart. Det handlar om mord och siffror, helt enkelt. Vad är då den svenska titeln? Jamenar, här har vi folket som kan ge trista möbler personlighet och karaktär genom att ge dem namn som Billy, Koppla eller Kungsholmen. Vad har de hittat på för namn på filmen? Jo, de gjorde som de brukar när de ska översätta hollywoodtitlar, tog en massa papperslappar som det stod slumpmässiga, dramatiska adjektiv och substantiv på, drog två lappar ur högen och satte ihop dem. Vad blev det då? Iskallt mord! Va?! För det första så handlar inte filmen om ett mord, utan om ett par seriemördare. Och var kom "iskallt" in?! Jag hoppas de anställda på IKEA:s varuhus i Los Angeles hämnas genom att döpa möblerna till "Risky Bookshelf" eller "Ice Cold Chair".
När upprördheten över detta lagt sig kan man bli på bättre humör genom att titta på Den Andra Statliga Kommunistkanalen Klockan 22:30, när de visar Experimentet, en tysk film om ett obehagligt socialt experiment. Klart sevärt.
Onsdag
är en klon av gårdagen: TV4 Plus levererar arla skit, precis som igår.
SVT:s kanaler visar varsin sevärd film, precis som igår. Först ut är, precis som igår, SVT 1 klockan 14:30 med en gammal klassiker: Cykeltjuven, en av de mest vemodiga filmer som gjorts. Och då menar jag vemodig på riktigt och inte kvalmigt spielbergsliskig.
Lite senare, 23:00, visar SVT 2, precis som igår, en intressant tysk film: Kronvittnet Rabinovicz. Om denna film vet jag i stort sett ingenting. Och det gör inte ni heller. Det är nämligen, i skrivande stund, ingen som satt betyg på den. Men eftersom mönstret från gårdagen är så tydligt förutspår jag att denna film inte bör missas.
Torsdag
Idag har De Statliga Kommunistkanalerna lämnat oss helt i sticket, och De Kommersiella Skval(k)analerna har fritt skottfält när de sprutar skit, rakt ut i tv-soffan. Att TV4 Plus inleder dagen med en film av samma kulör som - ja, som avföring - förvånar ingen längre.
De som gillar Mel Gibson kan slå över till Kanal 5 klockan 21:00 och titta på Dödligt vapen 2. Vi människor låter bli.
Med undantag från några ljusglimtar från SVT:s håll kan tv-veckan sammanfattas med att inget, säger inget, sevärt visas. Jag begriper det inte. Nu, när tv-kanalernas sportredaktioner förhoppningsvis är lite utschasade och loja efter senaste tidens excesser, finns det ju utrymme för bra filmer! Men icke. Jag anar en komplott; sportloven har börjat. De vill hindra barnen från att utveckla ett sunt och stimulerande liv i tv-sofforna och istället lura ut dem i kylan, där deras kroppar kommer att förtvina och skrumpna ihop. Nostalgiskt minns jag min barndoms sportlov, med sportlovsmatiné varje dag. Det var tider, det!
Sitter och funderar över vad jag ska se för film. Lutar lite åt Tarkovskijs Stalker, som jag konstigt nog fortfarande inte fått i mig. Den får det nog bli. Och som vi ju redan konstaterat finns det ingen risk att man råkar missa nånting bra på tv heller, direkt. Dag upp och dag ner är det bara skit, i princip. Tänker härmed kopiera in hela Fetjockes tv-kolumnsrecension från Filmtipset, eftersom det var ungefär nästan precis vad jag också tänkte. Bortsett från att jag till skillnad från Fetjocke är värsta sportskallen och tyckte det var kul med OS.
Jag är bitter. Jag trodde att det var över nu och att jag skulle få tillbaka min tv. Efter flera veckors lidande, med anorektiska hurtbullar över hela rutan, hade jag hoppats på andra bullar. Lite kompensation för de själsliga sår jag åsamkats. Och vad händer? Inget. Eller nästan inget. Se bara:
Måndag
06:20 i TV4 Plus visas Sten Stensson kommer till stan. Allt är fel: tiden, kanalen, regissören, antalet gånger filmen sänts senaste halvåret...
En förlorad dag i Tv-Sverige.
Tisdag.
Idag är det fest, för idag sänds två bra filmer. Dock inte av TV4 Plus, som upprätthåller sin image som tv-tablåns gryningslavemang. Nog ordat om detta.
Den Första Statliga Kommunistkanalen glädjer oss klockan 14:25 genom att sända Kalle på Spången, en riktig gammal klassiker, där huvudpersonen är skåning, fet som ett hus och dessutom gästgivare. Vad mer kan man kräva av en film? Kanske att Bullan Weijden medverkar? En kaloriorienterad film av bästa snitt!
Klockan 21:00 sänder Tredje Kommersiella Skvalkanalen en film, vars enda intressanta aspekt är titelöversättningen. I original heter den Murder By Numbers, som även stavas Murd3r 8y Num8ers. På finska heter den Numeromurha - nästan samma sak. I Tyskland heter den Mord nach Plan, i Spanien Asesinato... 1-2-3, i Brasilien Cálculo Mortal. Den italienska titeln följer samma mönster: Formula per un delitto; om man tänker sig att delitto är samma ord som engelskans delete, så blir det glasklart. Det handlar om mord och siffror, helt enkelt. Vad är då den svenska titeln? Jamenar, här har vi folket som kan ge trista möbler personlighet och karaktär genom att ge dem namn som Billy, Koppla eller Kungsholmen. Vad har de hittat på för namn på filmen? Jo, de gjorde som de brukar när de ska översätta hollywoodtitlar, tog en massa papperslappar som det stod slumpmässiga, dramatiska adjektiv och substantiv på, drog två lappar ur högen och satte ihop dem. Vad blev det då? Iskallt mord! Va?! För det första så handlar inte filmen om ett mord, utan om ett par seriemördare. Och var kom "iskallt" in?! Jag hoppas de anställda på IKEA:s varuhus i Los Angeles hämnas genom att döpa möblerna till "Risky Bookshelf" eller "Ice Cold Chair".
När upprördheten över detta lagt sig kan man bli på bättre humör genom att titta på Den Andra Statliga Kommunistkanalen Klockan 22:30, när de visar Experimentet, en tysk film om ett obehagligt socialt experiment. Klart sevärt.
Onsdag
är en klon av gårdagen: TV4 Plus levererar arla skit, precis som igår.
SVT:s kanaler visar varsin sevärd film, precis som igår. Först ut är, precis som igår, SVT 1 klockan 14:30 med en gammal klassiker: Cykeltjuven, en av de mest vemodiga filmer som gjorts. Och då menar jag vemodig på riktigt och inte kvalmigt spielbergsliskig.
Lite senare, 23:00, visar SVT 2, precis som igår, en intressant tysk film: Kronvittnet Rabinovicz. Om denna film vet jag i stort sett ingenting. Och det gör inte ni heller. Det är nämligen, i skrivande stund, ingen som satt betyg på den. Men eftersom mönstret från gårdagen är så tydligt förutspår jag att denna film inte bör missas.
Torsdag
Idag har De Statliga Kommunistkanalerna lämnat oss helt i sticket, och De Kommersiella Skval(k)analerna har fritt skottfält när de sprutar skit, rakt ut i tv-soffan. Att TV4 Plus inleder dagen med en film av samma kulör som - ja, som avföring - förvånar ingen längre.
De som gillar Mel Gibson kan slå över till Kanal 5 klockan 21:00 och titta på Dödligt vapen 2. Vi människor låter bli.
Med undantag från några ljusglimtar från SVT:s håll kan tv-veckan sammanfattas med att inget, säger inget, sevärt visas. Jag begriper det inte. Nu, när tv-kanalernas sportredaktioner förhoppningsvis är lite utschasade och loja efter senaste tidens excesser, finns det ju utrymme för bra filmer! Men icke. Jag anar en komplott; sportloven har börjat. De vill hindra barnen från att utveckla ett sunt och stimulerande liv i tv-sofforna och istället lura ut dem i kylan, där deras kroppar kommer att förtvina och skrumpna ihop. Nostalgiskt minns jag min barndoms sportlov, med sportlovsmatiné varje dag. Det var tider, det!
onsdag, mars 01, 2006
Experimentet
Äsch. Jag får väl ha bajsfärg då. Strunt samma. Det jag egentligen tänkte skriva om var en bra film SVT2 visade igår kväll, Das Experiment (2001) av Oliver Hirschbiegel. Filmen är baserad på det s.k. Stanford Prison-experimentet som skulle vara i två veckor, men fick avbrytas redan efter sex dagar för att det urartade. Deltagarna började identifiera sig med sina roller otäckt tidigt och några av vakterna utvecklade sjukt sadistiska tendenser. En av "vakterna" greps efteråt, men det framgick inte i redogörelsen exakt vad det var han hade gjort. Jag hade inte läst om experimentet innan, men blev ganska illa berörd av hur mycket i filmen som faktiskt stämde och hur mycket som till och med hade förmildrats i filmatiseringen.
Jag filmtipsade den idag och läste några av de andras kommentarer. Det var speciellt en kille som var upprörd på riktigt över att man visar en sån (?) film på tv och att det ju är uppenbart att regissören identifierar sig med den sadistiske vakten och att den bara av den anledningen borde förbjudas. Någon annan försökte påpeka att filmen ju faktiskt är baserad på ett riktigt experiment och att han ju inte fattat nånting om han sitter där och försöker förneka filmen på nåt sätt. Okej, nu var det ju inte så i verkligheten att någon faktiskt dog, men på många sätt var det riktiga experimentet nästan värre. Någon annan tyckte att det i filmen var osannolikt att saker och ting urartade så mycket redan andra dagen, men det gick ju tydligen till nästan exakt likadant. Deltagarna hade genomgått omfattande tester innan de fick delta och det fanns absolut ingenting som tydde på att någon av dem skulle förändras så mycket. BBC tänkte faktiskt -gud förbjude- iscensätta ett nästan identiskt experiment i form av en dokusåpa, men tvingades avbryta. The Experiment skulle ha visats på tv för några år sedan, men fick läggas ner när effekterna började bli oroväckande, speciellt hos fångarna. Det hann visst aldrig gå så långt att fångarna utsattes för sådant som svarta lådan eller att tvätta skitiga toaletter med bara händerna, men att ens komma på idén när man redan har vetenskapliga bevis på att ett sådant iscensättande troligtvis kommer att urarta riktigt illa... Skrämmande är vad det är.
Jag filmtipsade den idag och läste några av de andras kommentarer. Det var speciellt en kille som var upprörd på riktigt över att man visar en sån (?) film på tv och att det ju är uppenbart att regissören identifierar sig med den sadistiske vakten och att den bara av den anledningen borde förbjudas. Någon annan försökte påpeka att filmen ju faktiskt är baserad på ett riktigt experiment och att han ju inte fattat nånting om han sitter där och försöker förneka filmen på nåt sätt. Okej, nu var det ju inte så i verkligheten att någon faktiskt dog, men på många sätt var det riktiga experimentet nästan värre. Någon annan tyckte att det i filmen var osannolikt att saker och ting urartade så mycket redan andra dagen, men det gick ju tydligen till nästan exakt likadant. Deltagarna hade genomgått omfattande tester innan de fick delta och det fanns absolut ingenting som tydde på att någon av dem skulle förändras så mycket. BBC tänkte faktiskt -gud förbjude- iscensätta ett nästan identiskt experiment i form av en dokusåpa, men tvingades avbryta. The Experiment skulle ha visats på tv för några år sedan, men fick läggas ner när effekterna började bli oroväckande, speciellt hos fångarna. Det hann visst aldrig gå så långt att fångarna utsattes för sådant som svarta lådan eller att tvätta skitiga toaletter med bara händerna, men att ens komma på idén när man redan har vetenskapliga bevis på att ett sådant iscensättande troligtvis kommer att urarta riktigt illa... Skrämmande är vad det är.
Blög
Jag är ju lite trög, det är ett känt faktum. Men att det var så svårt att fixa lite fontfärger får mig att känna mig ännu trögare. Allt annat har jag lyckats hitta förutom var man ändrar färgen för rubrikerna. Helt oviktigt, visst, men det stör mig att de är bajsgula och jag inte kan hitta just den färgen i kodningen så att jag kan ändra den. Gaaa... Jag kanske måste ha en rosa blogg istället.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
