Goda minnen

I vanlig ordning skriver jag ju i princip bara filmfestivalsrelaterade saker. Anledningen till detta mittemellaninlägg är att jag först idag (!) på Filmtipset betygsatt de filmer jag såg i våras. Det slutade på totalt 19 st, om jag nu inte glömt någon. Tack vare min metikulösa bokföring av vad jag sett, med betyg och allt, tror jag dock att jag har bra koll och inget missat. I'm such a nerd.

Filmerna som, när jag nu påmindes om dem på nytt, fortfarande kommer tillbaka med full kraft och får mig att åter fnissa eller förfäras, är exempelvis kortfilmen Nudisten och det finska dramat Last Cowboy Standing. Även Brotherhood, som handlar om två nazister som upptäcker äkta "broderskärlek", hänger kvar med eftersmak. Blir nu givetvis sugen på nästa års festival, så det är nog dags att lägga in en semesteransökan!

I våras blev det inte så hemskt många filmer, vilket ju berodde dels på mitt utdragna Londonbesök, dels på att jag började jobba igen den 6 februari när det fortfarande var tre dagar kvar av festivalen. Av princip forsätter jag inte se filmer på festivalen efter dylika avbrott, eftersom det bryter filmförtrollningen. Jag hade hursomhelst det sena passet och såg den ungerska science fiction-filmen Transmission på Stadsbiblioteket innan jag pallrade mig iväg till kontoret. Mycket ljuva minnen av just denna lördag kom tillbaka med full kraft när jag såg detta datum i festivalens programtidning, eftersom jag efter jobbet åkte till Frölunda och återförenades med Kärleken. Och nu, dryga åtta månader senare, sitter vi här i vårt fantastiska hem ute på landet.

Finns ingen festival som kan slå det.